Det här blir nog årets stora besvikelse. Jag skrattade, mådde bra av och njöt av Hundraåringen men Mördar-Anders tappade allt. Handlingen är överdriven och tråkig, jag känner mig deppig och oinspirerad när jag lyssnar på den. Det som lyfter upp ljudboken är uppläsarens prestation som ändå gör att jag hänger med i handlingens gång.
Johanna Kjellander lämnar predikstolen för gott under burop från sin församling. Nå yrkesvalet var ändå aldrig hennes. Hon skyller på pappa och Gud i lika delar. Per Persson lever ett torftigt liv efter att farfar slarvat bort den förmögenhet som nu borde varit hans. Istället är sonsonen en uselt betald receptionist på ett tredje klassens hotell. Den bortjagade prästen möter av en slump receptionisten på en parkbänk. Båda är lurade på tillvaron och de har inga problem att luras tillbaka när möjligheterna uppstår. Och det gör den i mötet med Mördar-Anders. Källa: bokus
Jonasson väljer i sitt tredje verk att attackera kyrkans tro och läror, delvis korrekt citerade, men mestadels inkorrekt. Satiren och kvickheten droppar kring kyrkans lära så till den grad att jag tröttnar och då är jag inte religiös. Kom igen Jonas Jonasson, leverera mig ett verk som jag kan skratta och njuta av. Det är okej om det tar 5-6 år, fall inte från pressen av förlag och följare att producera ett verk årligen.
Betyg: 3
Förlag: Piratförlaget
Speltid: 9 h 47 min
Uppläsare: Björn Granath
Utgiven: 2015
Författarland: Sverige
Adlibris
Bokus
Genre: skönlitteratur
Min mormor hälsar och säger förlåt är det ju Fredrik Backman som har skrivit och inte Jonas Jonasson, men jag antar att du syftar på Analfabeten som kunde räkna? :)
SvaraRadera